lagen om allts jävlighet men tvärtom.

Jag förstår det inte, först så går allt emot mig, jag söker jobb efter jobb och får inget. Jag får inga pengar från a-kassan, jag är fattig som en kyrkråtta och går på socialbidrag. Men envis som jag är så bestämmer jag mig för att bita ihop och köra järnet. Jag söker praktik på Rädda Barnen, jag överklagar a-kassans dumma beslut, jag söker extrajobb och får inget, söker en kurs.

Sen helt plötsligt så är det som att unviversum bestämmer att nej nu har hon haft det nog jobbigt ett tag nu är hon tillräckligt härdad och hårdhudad, hon är ju så jävla envis, så jag får min praktik, får rätt mot a-kassan, får chans till ett extrajobb, kommer in på min kurs. Det är ju helt sanslöst det är som att det finns en oskriven lag som innebär att man måste först har det motigt och jävligt innan saker och ting går vägen och man får flyt. Jag är glad men jag är nästan i det stadiet nu att saker och ting är för bra för att vara sant, snart kommer någon höra av sig och säga nej vi skojade bara, du får inga pengar och ingen praktik. Jag kan inte slappna av och vara riktig nöjd nu känner jag eftersom jag haft det så motigt så länge så är det som att det inte går in i hjärnan att nu har du flyt Idun. Nej jag måste få smälta detta nu. Jag får nog distans till allt då jag åker hem och slappnar av och myser med nära och kära hemma i dalaskogen.

Vintage vamp

Jag har en dröm om att få gå på en fest och se ut som Hollywoodstjärna á la 1940-tal i en vacker långklänning, perfekt röda målade läppar och svepande långa ögonfransar. Tänk alla ens vänner på en sådan tillställning, som maskerad ungefär. Jag skulle se ut som Rita Hayworth, så här:
http://www.8photos.com/pics2/Actresses/Rita-Hayworth/Rita-Hayworth-4.shtml
Jag ser det framför mig som en svarvit film. Jag har varit inne på alla sidor jag hittat idag med vintagekläder och rockabilly 50-tal och jag hittade en massa att bli kär i. Jag drömmer om att få gå till ett kontor varje dag med målade naglar och sitta i en fin klänning eller dräkt vid ett skrivbord. Haha vad hände med popjeans och converse.

Jag är uttråkad på allt, allt, allt, jag är lite hoppfull tänker att det löser sig men sen så inser jag att det gör det ju inte alls. Men jag ska inte bli bitter än, jag ger det till efter jul. Jag har redan tyckt synd om mej själv nog mycket när jag hade maginfluensa i veckan, jag låg och tänkte att där springer folk runt i julhysterin och här ligger lilla jag alldells ensam och är så sjuk, så sjuk, det är ingen som vet att jag ligger här och vänder ut in på mig själv i spyattacker. Men vännerna var fina, dom handlade åt mej och tänkte på mig. Nu är det än ny vecka och jag är inte så pepp. Har torsdagen uppbokad för intervju och sen träningsgenomgång på friskis, men sen då, det är ju 2,5 vecka kvar till jul. Nej jag ska nog drömma lite till om att få vara en vintagevamp på ett cocktail-party, en som förför män, dricker och röker som en hel karl och som är rik och får precis som hon önskar. Jag ska bli EGO-Idun a´la 1940

Nej jag är inte modebloggare men detta handlar ändå om nagellack

Jag kommer aldrig bli någon superbloggare, glömmer nästan bort att jag har en blogg. Men jag skriver ju iallafall ibland. Jag kommer inte bli någon modebloggare iaf även om det vore kul att ha pengar och kunna köpa mycket snygga och coola kläder. Men detta kommer handla om nagellack, det är ju livsviktigt. Jag har inte använt nagellack så myckkt förut men nu har jag verkligen fastnat för det här med nagellack.

Idag köpte jag svart nagellack, jag funderar på om det är snyggt, men jag tycker nog det det ser lite coolt ut.


Så nu får ni få läsare, dom två jag har avgöra vilket av mina nagellack som är finast eller kanske inte finast men vilken passar jag minst eller mest i.

ibland är det hemskt

Ja det är för hemskt, ens egna bekymmer blir obetydliga när det händer en sådant här i ens närhet. Min lillebrors kompis försvann från krogen i fredags sedan dess är han borta, ingen vet vad som hänt. Jag tänker på det hela tiden och jag kan inget göra, hemskt är det. Men hoppet överger en aldrig, så jag hoppas vi får några svar på vad som hänt, snart.

den stora tröttheten

Jag lider av den stora tröttheten. Jag vet inte längre vad det är med mej jag orkar liksom inte ta mig för att göra saker. Jag ska försöka ta mig iväg till gymmet idag, men det känns som ett mycket stort projekt. Lika stort projekt som att diska och städa. Jag vet inte skulle behöva få vitamininjektioner varje dag eller kanske behöva dricka 15 koppar kaffe, så jag blir pigg.

Jag har precis gått upp men funderar på att lägga mig i soffan och vila för att jag är så trött. Det får bli en kopp extra starkt kaffe nu så kanske jag förhoppningsvis piggnar till lite.

om datorns eventuella elakhet

Alltså varför ska datorer jävlas då man behöver dem som mest, jag blir galen, himla skitdator. Jag skulle söka ett jobb så funkar inte webbsidan, jag försökte en timme innan jag gav upp. Tillslut ringde jag C så jag fick låna hennes dator. Men jag fattar inte det är som datorn känner på sig att man håller på något viktigt och då bestämmer den sig för att börja jävlas.

Jag har iallafall varit effefktiv ovh gjort allt jag behövde göra idag, så nu är allt pappersarbete fixat.

Imorgon, söka jobb som vanligt

Tänk vad en lite tur på stan kan göra

nu har jag gått runt på stan, drömt och luktat och känt, har hittat skor, stövlar, kläder, smink, smycken som jag vill ha....lite självplågeri är det ju förstås att går runt där och inse att jag inte kan köpa något, men roligt ändå, jag blev så glad bara av att komma ut från min lägenhet.

Jag pratade med pappa också, de ska finansiera ett gymkort åt mig, åh gud så jag ska träna, så ofta jag kan, ska se till att bli fit och vältränad till jul, träna, träna, träna. Jag hoppas det ska göra mig pigg och pepp....

Ikväll ska jag nog sticka vantar, sy färdigt min kjol eller kanske kanske ringa den där filuren i Stockholm om jag vågar. Nu ska jag vitaminchocka med smoothie och apelsin.

Mitt första inlägg, vardagstristessen

Jaha mitt första blogginlägg, efter mycket om och men och funderande så bestämde jag mig, så nu finns jag här bland alla andra.


ja och vad skriver man en blogg om har ingen aning, men det ska ju handla om mitt liv om mina äventyr. Men hur det blir nog dåligt med äventyr framöver, har man inget jobb och inga pengar så är det svårt att ge sig ut på äventyr.

Jag har aldrig varit så fattig som jag är nu och jag har helt tappat lusten att göra något. Jag är nyutexad samhällsvetare som söker de få jobb som finns, men idag så har jag tröttnat finns ju inget att söka och mina ansökningar suger. Hade tänkt fylla i papper för bostadsbidrag och papper från soc...men jag orkade liksom inte....jag hoppas hoppas på att våren blir som jag tänkt med praktik och distanskurs, jag tar csn för att finanisera det, kom tillbaka csn allt är förlåtet.