Om en satans förkylning och satans jobbsökande

Nu är jag trött på min förkylningen, försöker ignorera den, går inte så bra då jag hostar och snörvlar hela tiden. Jag hade tänkt att sätta igång och träna ordentligt denna veckan, men går inte med den här förkylningen. Det var det dåliga med påsken att jag drog på mig denna dunderförkylning. Men i övrigt var det fantatiskst härligt i härjedalen, dagarna går fort och man är ute och gör något nästan hela tiden, dock inget som är ansträngande på något sätt, man blir lung och harmonisk. Eller kanske inte lung inte i min familj där är det liv och diskussioner jämnt=)

Jag har så mycket att plugga denna vecka, försöker motivera mej men jag kan inte. Ska skriva en viktigt jobbansökan också det kan jag inte heller motivera mig till, ibland har man perioder då man inte orkar ta sig för något, jag vet inte vad man ska göra åt det. Jag har skickat några jobbansökningar idag, det är så svårt det där, hur man ska skriva. Vad vill dom ha, vad vill dom veta, vad är relevant? Jag kapitulera snart inför att skriva fler ansökningar.

Bryssel ska bli intressant, kul med omväxling och avbrott i vardagen och att få besöka EU-parlamentet är lite spännande tycker jag.


Klättring med J på onsdag trots min förkylning men jag måste sysselsätta mig på något sätt och det är bara att ignorera förkylningen.

Vad tar man med sig då man ska packa för en vecka i fjällen. Jag är så dålig på det här med att packa, har gjort det tusen gånger, men jag packar antingen för lite eller för mycket, oftast packar jag alldeles för mycket. Jag försöker tänka igenom vad jag verkligen behöver för att inte ta med en massa onödigt, men det går inte att packa perfekt i alla fall inte för mig. Så nu sitter jag här och försöker gå igenom vad jag behöver packa och vad jag inte ska ta med. Vardagstrivialiteter kan tyckas men det är viktigt.

Packa pappas kappsäck.

Idun osmart som få

Men herregud vad jag är osmart, bra att förstöra för sig själv. Det kändes ändå rätt bra med hur det hade utvecklat sig med mig och S. Att vi hade pratat och det kändes ok, så skriver jag ett mail där jag vill säga lite mer hur jag känner, så formulerar jag mig som en idiot. Bra nu kommer jag ju få skämmas ihjäl av pinsamhet då vi träffas. Jag är bra på sådant, att förstöra för mig själv, jävligt bra, störd i huvudet blir jag. Lyckas alltid med detta konststycke, sen är jag för impulsiv, kanske bra att kolla igenom saker en extra gång. Tåkigt att det blev som det blev då det faktiskt kändes väldigt bra från början. Men som sagt inget att göra åt, ibland så är det inte rätt timing bara. Men nu kan vi nog inte vara vänner som vi sagt från början eftersom jag i min enfald gav honom intrycket att att jag är jättekär i honom. Bra Idun, bra, förstör för dej själv bara, jag som visste att det inte skulle bli pinsamt eller stelt och ses eftersom vi pratat igenom allt och att vi ska vara vänner kan inte hålla min fingar i styr och mailar honom ett mail där han kommer få intrycket av att jag är dökär. Fan ja blir så jävla trött på mig ibland. Nu ska jag åka till härjedalen och njuta av påsklovet. Vårvinter, skoter, brädåkning och längdskidor, det blir nog toppen. Ska bli så skönt och kul. Och jag ska försöka glömma att jag i min enfald förstört för mig själv, gällande S. Man ska vara försiktig med att bedyra sin kärlek för någon.