Det finns en fagrare glans, någon annanstans
Du får hoppas som om himlen fanns, och tro och be att det ska gå
För du får ingen tröst, av din inre röst
Den vill knäcka dig varenda höst, och gråa dagar skyndar aldrig på
Winnerbäck säger det så bra, för det är precis så här jag känner.
Tror att det är liksom en backlash av hösten som kommer nu,
efter evighetslång arbetslöshetstristess så har jag helt plötsligt massa att göra och att tänka på.
Men jag är inte ett dugg motiverad borde väl bli det snart kan man tycka
men just nu känns allt jättemotigt, tråkigt och ensamt.
Jag längtar hem igen trots att jag nyss varit hemma,
då var det julfirande och hela familjen var hemma och det var lungt( inte enbart lite hysteriskt var det och också ) och skönt, inga krav och ingen stress.
Det var alldeles lagom precis som det ska vara på jul.
Vid nyår var jag här och det var jättetrevligt och sen har de första två veckorna gått ganska fort.
Men idag kom den över mig, vinterdeppen.
Jag borde väl vara nöjd nu när jag får jobb och praktik och ska läsa en kurs.
Jag är glad över allt det, men just nu så är jag inne i någon slags grå vardagstrisess som bara ser lika ut och det händer ju ingenting, ingenting.
Att hänga med vännerna är förstås jättetrevligt och roligt och vi tar evighetsfikor och det är härligt.
Men just nu är jag inne i en period då den där gråa vardagen liksom hela tiden gör sig påmind. Jag vill att något kul ska hända, jag vill inte vara ensam och uttråkad.
Idag har jag desperat försökt att aktivera mej och sysselsätta mig för annars skulle jag bara ligga i soffan och låta det grå ta över. Jag vill att det ska hända något mellan mig och H.
Men jag vågar ju inte ens skicka sms för jag är så feg eller rädd, hur ska det kunna hända någonting då. Åh jag vet varken ut eller in längre och jag vet inte vad jag vill. Vill att det gråa, deppiga, trista ska gå över snart.
Jag får helt enkelt drömma om våren och lindra deppet med vårkänslor.
Tror att det är liksom en backlash av hösten som kommer nu,
efter evighetslång arbetslöshetstristess så har jag helt plötsligt massa att göra och att tänka på.
Men jag är inte ett dugg motiverad borde väl bli det snart kan man tycka
men just nu känns allt jättemotigt, tråkigt och ensamt.
Jag längtar hem igen trots att jag nyss varit hemma,
då var det julfirande och hela familjen var hemma och det var lungt( inte enbart lite hysteriskt var det och också ) och skönt, inga krav och ingen stress.
Det var alldeles lagom precis som det ska vara på jul.
Vid nyår var jag här och det var jättetrevligt och sen har de första två veckorna gått ganska fort.
Men idag kom den över mig, vinterdeppen.
Jag borde väl vara nöjd nu när jag får jobb och praktik och ska läsa en kurs.
Jag är glad över allt det, men just nu så är jag inne i någon slags grå vardagstrisess som bara ser lika ut och det händer ju ingenting, ingenting.
Att hänga med vännerna är förstås jättetrevligt och roligt och vi tar evighetsfikor och det är härligt.
Men just nu är jag inne i en period då den där gråa vardagen liksom hela tiden gör sig påmind. Jag vill att något kul ska hända, jag vill inte vara ensam och uttråkad.
Idag har jag desperat försökt att aktivera mej och sysselsätta mig för annars skulle jag bara ligga i soffan och låta det grå ta över. Jag vill att det ska hända något mellan mig och H.
Men jag vågar ju inte ens skicka sms för jag är så feg eller rädd, hur ska det kunna hända någonting då. Åh jag vet varken ut eller in längre och jag vet inte vad jag vill. Vill att det gråa, deppiga, trista ska gå över snart.
Jag får helt enkelt drömma om våren och lindra deppet med vårkänslor.
