lagen om allts jävlighet men tvärtom.

Jag förstår det inte, först så går allt emot mig, jag söker jobb efter jobb och får inget. Jag får inga pengar från a-kassan, jag är fattig som en kyrkråtta och går på socialbidrag. Men envis som jag är så bestämmer jag mig för att bita ihop och köra järnet. Jag söker praktik på Rädda Barnen, jag överklagar a-kassans dumma beslut, jag söker extrajobb och får inget, söker en kurs.

Sen helt plötsligt så är det som att unviversum bestämmer att nej nu har hon haft det nog jobbigt ett tag nu är hon tillräckligt härdad och hårdhudad, hon är ju så jävla envis, så jag får min praktik, får rätt mot a-kassan, får chans till ett extrajobb, kommer in på min kurs. Det är ju helt sanslöst det är som att det finns en oskriven lag som innebär att man måste först har det motigt och jävligt innan saker och ting går vägen och man får flyt. Jag är glad men jag är nästan i det stadiet nu att saker och ting är för bra för att vara sant, snart kommer någon höra av sig och säga nej vi skojade bara, du får inga pengar och ingen praktik. Jag kan inte slappna av och vara riktig nöjd nu känner jag eftersom jag haft det så motigt så länge så är det som att det inte går in i hjärnan att nu har du flyt Idun. Nej jag måste få smälta detta nu. Jag får nog distans till allt då jag åker hem och slappnar av och myser med nära och kära hemma i dalaskogen.

Vintage vamp

Jag har en dröm om att få gå på en fest och se ut som Hollywoodstjärna á la 1940-tal i en vacker långklänning, perfekt röda målade läppar och svepande långa ögonfransar. Tänk alla ens vänner på en sådan tillställning, som maskerad ungefär. Jag skulle se ut som Rita Hayworth, så här:
http://www.8photos.com/pics2/Actresses/Rita-Hayworth/Rita-Hayworth-4.shtml
Jag ser det framför mig som en svarvit film. Jag har varit inne på alla sidor jag hittat idag med vintagekläder och rockabilly 50-tal och jag hittade en massa att bli kär i. Jag drömmer om att få gå till ett kontor varje dag med målade naglar och sitta i en fin klänning eller dräkt vid ett skrivbord. Haha vad hände med popjeans och converse.

Jag är uttråkad på allt, allt, allt, jag är lite hoppfull tänker att det löser sig men sen så inser jag att det gör det ju inte alls. Men jag ska inte bli bitter än, jag ger det till efter jul. Jag har redan tyckt synd om mej själv nog mycket när jag hade maginfluensa i veckan, jag låg och tänkte att där springer folk runt i julhysterin och här ligger lilla jag alldells ensam och är så sjuk, så sjuk, det är ingen som vet att jag ligger här och vänder ut in på mig själv i spyattacker. Men vännerna var fina, dom handlade åt mej och tänkte på mig. Nu är det än ny vecka och jag är inte så pepp. Har torsdagen uppbokad för intervju och sen träningsgenomgång på friskis, men sen då, det är ju 2,5 vecka kvar till jul. Nej jag ska nog drömma lite till om att få vara en vintagevamp på ett cocktail-party, en som förför män, dricker och röker som en hel karl och som är rik och får precis som hon önskar. Jag ska bli EGO-Idun a´la 1940

Nej jag är inte modebloggare men detta handlar ändå om nagellack

Jag kommer aldrig bli någon superbloggare, glömmer nästan bort att jag har en blogg. Men jag skriver ju iallafall ibland. Jag kommer inte bli någon modebloggare iaf även om det vore kul att ha pengar och kunna köpa mycket snygga och coola kläder. Men detta kommer handla om nagellack, det är ju livsviktigt. Jag har inte använt nagellack så myckkt förut men nu har jag verkligen fastnat för det här med nagellack.

Idag köpte jag svart nagellack, jag funderar på om det är snyggt, men jag tycker nog det det ser lite coolt ut.


Så nu får ni få läsare, dom två jag har avgöra vilket av mina nagellack som är finast eller kanske inte finast men vilken passar jag minst eller mest i.